Diana

Det finns en tjej som det känns som jag har känt hela mitt liv, fast så är det ju inte riktigt.. Vi lärde känna varandra i sjuan, i åttan blev vi riktigt tighta och insåg nog att vi helt enkelt hörde ihop. Hon var min allra bästa vän. Vi var som handen i hansken, kompliterade varandra på precis varenda liten grej, hade samma humor, gillade samma musik, ville vara med varandra varje sekund som gick av dygnet. Vi hade samma intressen, vi bodde praktiskt taget med varandra ett tag! Och var man inte med varandra så kändes det tomt och jag kände mig vilsen. Vi har varit med om både roliga och tråkiga saker med varandra, vad som än har hänt så har hon alltid stått vid min sida, och jag hoppas att hon känner desamma med mig. Det hände en del grejer som gjorde att vi kom ifrån varandra. Men vi tog oss igenom det, även om vi inte umgås lika mycket och pratar lika mycket nu, så vet jag att jag kan ringa till henne klockan tre på natten om jag behöver prata, jag kan komma och knacka på hennes dörr om jag känner mig ensam och ledsen, eller bara om jag vill träffa henne. Jag vet att hon finns där och ställer upp till hundra procent om det skulle vara något. Även om vi inte har pratat på en månad så kan vi ringa till varandra och det känns precis som vanligt, man bara börjar uppdatera varandra på allt som hänt under tiden vi inte har hört ifrån varandra.

Hon var min allra bästa vän och kommer alltid att vara det. Hon kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, och förhoppningsvis så kommer vi känna varandra hela livet och aldrig tappa kontakten.

Jag älskar dig Lina!