The brand
Här kommer the big story som hände i natt. Jag kopierade från malins blogg för att jag tyckte att hon skrev så utförligt och för att jag faktiskt inte orkar skriva just nu... (; Ja, ni får ju tänka att det är malin som skrivit och D det är jag.
Jag och D gick och la oss vid 01.30 någon gång. Efter 2,5 timmars sömn slår ett jävla oväsen igång. Jag fattar ingenting, D mummlar att jag ska stänga av det. Hur fan ska JAG kunna stänga av? När jag förstår vad det är som låter och hör en massa spring ute i korridoren hoppar jag upp. D vaknar till på riktigt efter hundra år och kliver upp. Det första kvinnan gör är att ta en stol och gör ett desperat försöka till att få ur batterierna ur brandvarnarna. Synd nog är dom internkopplade så idéen var ingen lösning. Hon menade alltså att få tyst på tjutet för att få gå och lägga sig fasten huset kanske stod i brand.
Jag sticker ut huvudet där alla grannar står och samtalar. Jag frågar vad det är som händer och dom talar om för mig att det tydligen brinner i 215. Va i hela helvetet. På med kläder och ut i kylan. Det luktar något i stil med bränt gummi elle plast. Där står hela huset samlat. Vi ser dock inga eldsvodor någonstans på huset. Det springer runt japaner och tar bilder. Efter 10 minuter kommer en kille som just kommit hem från krogen om någon ringt 112. Alla kollar på varandra och vi inser att ingen gjort det. Den fulla killen, som smart nog hade fått med sig dator, telefon, kamera och annat viktigt, ringer och dom ber oss lägga på och vänta på att dom ska ringa upp. Hallå? Mina grejer får för fan inte brinna upp! Efter 10 minuter till agerar jag hjälte och ringer upp och säger att dom fan får skicka en brandbil. I samma sekund kommer inte en brandbil utan tre stycken plus en liten räddningstjänst bil.
Dom går in och en komme rut och ropar upp Jessica som bor i 215, kan du följa med oss in? Hon följer snällt med in och så kommer dom ut och säger att vi kan gå in och lägga oss igen. Vad hände känner jag?