hmmm
När man sitter och tänker tillbaka på tiden som har varit, så tycker jag att jag har utvecklas nå enormt. Men jag kan ändå inte hjälpa att tänka tillbaka på hur lätt allting var, hur lycklig man var och hur ledsen man var. Verkligen från ena minuten till den andra.
Ibland kände man sig som den lyckligaste person i världen, allt bara gick hur bra som helst och jag bara ville jubla av glädje! Två minuter senare satt jag och stor tjöt över minsta lilla grej. Haha. Men känslor som känslor?! visst?
Nu känner jag mig lite mer känslokall, varken superglad eller jätte ledsen. Lite tråkigt. Men ändå väldigt skönt att gå runt utan att vara en bomb som är redo att explodera vilken sekund som helst.
Så svårt att veta vilket man helst vill vara? Jag vill ju helst vara så glad och lycklig som jag var då, men lika "oledsen" som jag är nu!
Om du fick välja vad hade du då valt?
Tonårssvängingar eller känslomässigt mogen?